Håkan Hellström, jag älskar dig.

Hejhopp sockertopp(ar)!

Håkans konsert, som hölls igår, var den absolut vackraste, finaste & bästa någonsin. Det var första gången jag såg honom, och allting var så himla vackert. Sen så hade jag gärna önskat att Lovina och Ellie hade varit med mig, så att jag hade sluppit stå, hoppa, skriksjunga och dansa ensam bland resten av publiken som räknades till drygt 27000 (27 tusen) personer. I och för sig var pappa med mig i början, men det var inte samma sak som att ha någon vän, obiologisk syster, bredvid mig.

Håkan Hellström, jag älskar dig. Jag menar det, jag älskar dig.
Det är inte på "kärlekssättet" jag älskar dig, utan på hadejagtrottpånågongudhadeduvarithen- och musiksätten. Det var magiskt att stå i din publik, se dig stå på Slottskogsvallens förtrollade scen. Att skriksjunga till din musik med mer än två personer.
Jag trodde verkligen att jag skulle få panik och typ, jag vet inte, dö(?) före, och under, konserten av allt folk. Och visst fick jag lite panik på insidan, men det gick. Jag fick helt enkelt stå ut när det var svårt, för jag ville ju så gärna se dig.
Jag älskar dig och saknar dig redan. Puss på dig, du är världens vackraste 39-åring!