Visst känns det fint att va vid liv?

Visst känns det fint att va vid liv en dag till,
visst känns det fint nu, Hurricane?

Håkan sjunger och jag försöker intala mig själv att det faktiskt är fint att vara vid liv,
men nyss, när jag var ute och gick en rökrunda runt kvarteret hörde jag en bil bakom mig och det enda som fanns i mina tankar var orden "Snälla, kör på mig, kör på mig, kör på mig, jag ber dig"

Jag har så mycket att se fram till denna sommar, men lika mycket att inte se fram emot.
På onsdag kommer min far och lillebror ner till mig i Västervik, på torsdag sätter vi fart mot Göteborg och på lördag ska jag äntligen få se världens vackraste man, Håkan Hellström, live.
Visst känner jag glädje inför det, men jag känner minst lika mycket rädsla. 
Vad händer om jag får en ångestattack timmarna före konserten och inte klarar av att gå? Ifall jag får panik av folkmassan som kommer befinna sig där? Om jag får ett sammanbrott och de enda tankarna som snurrar i mitt huvud är suicidala? 

Men nu ska jag ta tag i maten, tror jag. 
Jag är så jävla ledsen.